Tillverkning av stockings
Fully-fashioned stockings är flatstickade och får sin form genom att antalet nålar (och därmed antalet maskor per rad) regleras i stickmaskinen under tillverkningen. När stickningen är klar sys ytterkanterna av strumpan ihop och det är det som ger upphov till sömmen baktill på benet. Stickningen av stockings börjar i ovankanten där en kraftigare bård läggs för infästning av strumpeband. Genom att minska antalet nålar vid ankeln och sedan öka antalet vid hälen för att återigen minska antalet mot tån skapas den till benet och foten välanpassade formen. Den moderna maskinen för tillverkning av fully-fashioned stockings producerades mellan 1940 och 1960 vid Reading Machinery Company i Reading, Pennsylvania, USA varefter tillverkningen upphörde. Idag inte finns speciellt många sådana maskiner kvar i bruk. Moderna stockings och strumpbyxor stickas på rundstickmaskiner, vilket eliminerar behovet av sömmen på baksidan av benet. Rundstickade stockings tillverkades ursprungligen med förstärkt häl och tå, något som åstadkoms med en speciell stickmaskin. Efter att ett par stockings stickats, och sytts ihop om det rör sig om fully fashioned stockings, färgas de. Under färgningen utsätts de även för en process som kallas lanolisering. Denna naturliga process genomförs för att förbättra utseendet, känslan och hållbarheten på stockings. Lanolin är en naturlig substans som finns i fettet från får och som används i till exempel tvål och som vattenbindande medel i kosmetiska preparat. Moderna stockings lanoliseras inte eftersom lanolinet påverkar elastanet negativt (elastan, som ingår i nästan alla moderna stockings, är den syntetiska fiber som ger tyget dess elasticitet). Som ersättning används istället silikon för att uppnå samma effekter.
Efter att stockingstillverkare började använda moderna italienska stickmaskiner som hade i det närmaste obegränsade möjligheter att variera mönstren fick mönstrade stockings av olika slag snabbt ökad popularitet. De vanligaste och mest populära mönstren var fisknäts-, fiskbens- och vågmönster och dessa stilar nådde sin absoluta höjdpunkt under 1960-talet.
